Lantarbetare kämpar för inflytande i Systembolagets etikarbete

 

Den tjugoåttonde Januari samlades förtroendevalda lantarbetare från vingårdar runtom Västra Kap-provinsen för att diskutera Systembolagets etikarbete och kampanjen Rättvis Vinhandel.

Under en heldags-workshop i Bontjiesrivier hölls föredrag om Rättvis vinhandel av Sikhula Sonkes ordförande Sarah Claasen, Afrikagruppernas Dean Van Rooy och av mig från SAC:s fackklubb på Systembolaget. De åttiofem deltagarna delade in sig i regionsgrupper, diskuterade med varandra och resultaten redovisades kollektivt.  Lantarbetarna framförde kritik mot Systembolagets nya etiska uppförandekod för vinproducenter för att den inte inkluderar lantarbetarna varken i processen med att ta fram uppförandekoden eller i arbetet att se till att koden följs. I dagsläget ställer koden inte heller några krav på löner som går att leva på eller på anständiga bostäder, två stora problem på vingårdarna. Workshopen var det första steget i Sikhula Sonkes arbete med att förankra kampanjen ute på arbetsplatserna, viktigt inte minst med tanke på att det är de förtroendevalda som har störst möjlighet att påverka hur uppförankoden följs ute på exportgårdarna. Läs mer om kampanjen Rättvis Vinhandel här.

 

Förtroendevalda från vingårdar i Rawsonville diskuterar.

 

Förtroendevalda från vingårdar i Citrusdal diskuterar.

 

Jag redogör för kampanjens arbete i Sverige.

 

Sikhula Sonkes  Generalsekreterare Patricia Dyata vid protokollet

Annonser

”De kan inte tvätta av sig kemikalierna”

”Jag minns inte när jag kom hit. Det måste ha varit i början av nittiotalet. Idag är jag femtiofem år gammal och har varit behovsanställd ända sedan jag kom till gården. Jag arbetar heltid och får minimilön, men det är alldeles för lite. Jag bor i ett hus utan vatten och toalett och det blåser in och är kallt på vintern. När vi arbetar ute på fälten finns inte något vatten och inga toaletter. Jag tycker inte om att behöva uträtta mina behov i naturen varje dag. Ett problem här är att när männen sprayat bekämpningsmedel stannar det ibland kvar på kroppen och de får utslag. De kan inte tvätta av sig kemikalierna efter sprayningen eftersom det inte finns några duschar för oss på gården. När vi kvinnor jobbar med plantorna efter sprayningen får vi ibland utslag på händerna, men boern säger att vi gnäller och att det inte beror på kemikalierna. Vi får inga regnkläder så när det regnar kan vi inte jobba och då får vi inget betalt.”

/Joyce, lantarbetare på vingård i Bottelary Hills, Stellenbosch, som levererar till Systembolaget. Jag intervjuade Joyce i januari 2012. Hon heter egentligen någonting annat.

Bilderna har jag tagit i Joyces hem på en exportvingård i Bottelary Hills.

”Vi måste uträtta våra behov ute på fälten”

”Jag har arbetat och bott på den här vingården i tio år. Jag jobbar fyrtioåtta timmar i veckan året runt. Jag har ingen fast anställning utan är s k permanent behovsanställd. Som du ser finns det ingen toalett här och vi måste uträtta våra behov ute på fälten. Det finns inget vatten inomhus utan vi måste gå och hämta det från en granne i en spann. De här fönstren är trasiga och det blåser in i huset trots att vi försökt täta med kartong.  Det finns ingen utebelysning så man håller sig inne fast husen är så här små. Ute på vinfälten där vi jobbar om dagarna mellan halv sju och klockan sex på kvällen finns det varken vatten eller toalett.  Minimilönen vi får räcker nästan inte till maten, kostnaderna för barnens skolgång och kläder. Det går inte att lägga undan en enda rand för framtiden. När nån blir sjuk måste vi själva betala för transporten från gården och det är svårt när man inte har pengar. Jag har tre barn, två som fortfarande går i skolan. Jag önskar att saker kunde förändras. Att vi kunde få en toalett och en lön som går att leva på.”

/Wendy, lantarbetare på en exportvingård i Stellenbosch som levererar till Systembolaget. Jag intervjuade Wendy  i januari 2012. (Hon heter egentligen något annat).

Minimilönen motsvarar 1255 svenska kronor i månaden.

I längan på Wendys gård bor fyra familjer, en i varje rum, året runt.

Det finns inga toaletter och inget vatten.

Det är mögligt och ohygienskt.

Det blåser in under taket och genom trasiga fönster.

Vingården exporterar stora volymer vin till USA, Asien och Europa,  bl a till Sverige.

Bilderna tog jag när jag besökte gården.

Migrantarbetare

”Världen över kämpar lantarbetare mot samma managementmodeller. Migrantarbete, inhyrning och isolering skapar utsatthet och motverkar facklig organisering. Ofta är villkoren liknande eller sämre än de var för de svenska statarna vid nittonhundratalets början. När det nya lantarbetarproletariatet höjer sina röster bör arbetarrörelsen och konsumenterna lyssna och återigen backa upp statarfrågan.”

Jag skrev en essä till Arbetaren Zenit om de fackliga utmaningarna för lantarbetare på den globaliserade arbetsmarknaden. Du kan läsa essän här med en illustration av Mikael Demitr Lindegren, som är min arbetskamrat i kassan på Systembolaget. Här är Sarah Claasen, ordförande för Sikhula Sonke, som intervjuas i texten.

”Minimilönen räcker inte till någonting”

”I tolv år har jag jobbat för samma gårdsägare som s k permanent säsongsarbetare. Under nio månader om året får jag minimilön, 1316 rand och under tre månader varje år står jag helt utan inkomst. Minimilönen räcker inte till någonting. När jag betalt mat, el, medicin, skolavgifter, skoluniformer och arbetskläder finns ingenting kvar. Jag är helt beroende av hjälp från släktingar för att klara mig. Under skördetid måste vi plocka tre druvrader varje dag annars får vi inte ens minimilön. Det är svårt att hinna med och efter arbetsdagen orkar jag ibland inte ens laga middag till mina barn.

I huset där jag bor på farmen finns inget vatten och bara en toalett per två familjer. Förra året gjorde min pojkvän slut och lämnade mig ensam med våra två döttrar. Då försökte gårdsägaren vräka mig för att istället kunna inhysa en helårsanställd man. Samma sak hände med tre andra ensamstående kvinnor, bland annat en pensionerad änka som förlorat både sin make och son som båda arbetade på gården. Men Sikhula Sonke hjälpte oss och vi kunde bo kvar.”

/Lizette, lantarbetare på exportvingård i Stellenbosch. Bilden ovan tog jag i Lizettes bostad. 1316 rand motsvarar 1255 kronor. Sikhula Sonke är det lokala lantarbetarfacket.

”Lort-Sverige” är närmre än vi tror

1938 reste journalisten Lubbe Nordström genom den svenska landsbygden och dokumenterade lantarbetarnas vardag. Reportageserien ”Lort-Sverige” väckte stor upprördhet. Bilden av den fattiga familjen i statarlängan blev en symbol för vanmakt och orättvisa och lever kvar i vårt medvetande än idag.

Statarna brottades med stora missförhållanden. Löner som inte gick att leva på, undermåliga bostäder, vräkningshot och alkoholrelaterat våld. Statarsystemet avskaffades 1945. Det var inte Lubbe Nordströms eller någon annan skildrares förtjänst, utan tack vare statarnas egen organisering i Svenska Lantarbetarförbundet, men ”Lort- Sverige” stärkte det allmänna stödet för statarnas sak.

Idag hittar vi jordbruksprodukter från världens alla hörn på butikshyllorna , inte minst på Systembolaget. På vinavdelningarna kan vi läsa om smaktyper, druvsorter och fatlagring, men det står ingenting om människorna som tillverkat dem. Min fackklubb på Systembolaget är med i en kampanj som arbetar med att att synliggöra arbetsvillkoren för de lantarbetare som plockar druvorna till våra Systembolagsviner. I många fall är de slående lika villkoren i gamla ”Lort-Sverige”.

Till skillnad från de svenska statarna påverkas  vinhandels lantarbetare av utländska importörer och de krav som butikskedjor i utomlands ställer på sina underleverantörer. Just nu utformar de nordiska vinmonopolen en uppförandekod för sina importörer och producenter. Uppförandekoden definierar vad som är godtagbara arbetsvillkor för lantarbetarna på vingårdarna som exporterar till norden.Problemet med denna uppförandekod är den stänger ute samtliga lantarbetarorganisationer från inflytande. Det är anmärkningsvärt. När statarnas villkor skulle förbättras var förstås Svenska Lantarbetarförbundets inflytande en oumbärlig del av kampen för föränding.

Du och jag kan inte föra  lantarbetarnas kamp men vi kan stödja deras strävan efter inflytande i uppförandekoden. Vi kan också påminna om att det finns ett nytt ”Lort-Sverige”, där villkoren bakom produkterna är lika usla, även om statarlängorna ligger längre bort från butikerna. Som konsumenter kan vi också visa att vi är beredda att betala mer för vinet om det innebär att lantarbetarna släpps in i arbetet med uppförandekoden.

Denna text är tidigare publicerad i Afrikagruppernas tidning AGERA i Juni 2011.

Bilden ovan är från reportaget ”Lort-Sverige” 1938. Bilderna nedan är från lantarbetarbostäder på exportvingårdar i Stellenbosch, Sydafrika 2011. (Jag tog fotona själv.)

Kyla, mögel och ohyra är ett hälsoproblem.

Två familjer delar på denna toalett.

.

Bostadslänga för helårsanställda.

Kayamandi, arbetarområde där många av vingårdarnas säsongsanställda bor.

Statare då och nu

1929 utbröt en arbetsmarknadskonflikt på landsbygden runt Kalmar. Den utlösande faktorn till den s k Mörekonflikten var att bönderna vräkt över hundra statare från gårdarna på grund av att de organiserat sig i Kalmar Fackliga Centralorganisation, det lokala lantarbetarfacket. Vid det här laget var statarnas orättvisa levnadsvillkor välkända för allmänheten och den 8 september 1929 marscherade femtusen arbetare i solidaritet med de vräkta statarna från Ljungbyholms järnvägsstation till Krankelösa gård under parollen ”Vi protestera mot vräkningarna. Fram för föreningsrätten”. De jordbruksprodukter som statarna jobbade med såldes främst i lokalbygden och de svenska arbetare som solidariserade sig med statarna runt Kalmar var också konsumenter av statarnas produkter. Efter en segsliten konflikt gick statarna segrande och Mörekonflikten räknas idag som den sista stora föreningsrättsstriden  i Sverige.

Åttio år senare, 2009, protesterar statare i Stellenbosch i Sydafrika mot vräkningar. På många gårdar är fackföreningsfientligheten stor och repressalier väntar när lantarbetarna där organiserar sig i det lokala lantarbetarfacket Sikhula Sonke. Lantarbetarna som blir vräkta arbetar på vingårdar och produkterna säljs utomlands, bl a i Sverige, importerade genom Systembolaget. Till skillnad från de svenska statarna finns inte de flesta konsumenterna här ute på landsbygden i Stellenbosch utan långt borta i Europa och USA. För att väcka solidaritet hos människorna som dricker vinerna som medlemmarna producerar är Sikhula Sonke med i kampanjen Rättvis vinhandel, bestående av fackföreningar i vinindustrin och svenska biståndsorganisationer. Förhoppningen är stöd för den lokala fackliga kampen för bättre villkor än de som nu råder på vingårdarna, där många arbetare har det värre än vad de svenska statarna hade 1929.

Statarlänga i Sverige, 1920-tal.

Statarlänga i Sydafrika, 2010-tal.