Archive for december, 2011

Migrantarbetare

”Världen över kämpar lantarbetare mot samma managementmodeller. Migrantarbete, inhyrning och isolering skapar utsatthet och motverkar facklig organisering. Ofta är villkoren liknande eller sämre än de var för de svenska statarna vid nittonhundratalets början. När det nya lantarbetarproletariatet höjer sina röster bör arbetarrörelsen och konsumenterna lyssna och återigen backa upp statarfrågan.”

Jag skrev en essä till Arbetaren Zenit om de fackliga utmaningarna för lantarbetare på den globaliserade arbetsmarknaden. Du kan läsa essän här med en illustration av Mikael Demitr Lindegren, som är min arbetskamrat i kassan på Systembolaget. Här är Sarah Claasen, ordförande för Sikhula Sonke, som intervjuas i texten.

”Minimilönen räcker inte till någonting”

”I tolv år har jag jobbat för samma gårdsägare som s k permanent säsongsarbetare. Under nio månader om året får jag minimilön, 1316 rand och under tre månader varje år står jag helt utan inkomst. Minimilönen räcker inte till någonting. När jag betalt mat, el, medicin, skolavgifter, skoluniformer och arbetskläder finns ingenting kvar. Jag är helt beroende av hjälp från släktingar för att klara mig. Under skördetid måste vi plocka tre druvrader varje dag annars får vi inte ens minimilön. Det är svårt att hinna med och efter arbetsdagen orkar jag ibland inte ens laga middag till mina barn.

I huset där jag bor på farmen finns inget vatten och bara en toalett per två familjer. Förra året gjorde min pojkvän slut och lämnade mig ensam med våra två döttrar. Då försökte gårdsägaren vräka mig för att istället kunna inhysa en helårsanställd man. Samma sak hände med tre andra ensamstående kvinnor, bland annat en pensionerad änka som förlorat både sin make och son som båda arbetade på gården. Men Sikhula Sonke hjälpte oss och vi kunde bo kvar.”

/Lizette, lantarbetare på exportvingård i Stellenbosch. Bilden ovan tog jag i Lizettes bostad. 1316 rand motsvarar 1255 kronor. Sikhula Sonke är det lokala lantarbetarfacket.

”Lort-Sverige” är närmre än vi tror

1938 reste journalisten Lubbe Nordström genom den svenska landsbygden och dokumenterade lantarbetarnas vardag. Reportageserien ”Lort-Sverige” väckte stor upprördhet. Bilden av den fattiga familjen i statarlängan blev en symbol för vanmakt och orättvisa och lever kvar i vårt medvetande än idag.

Statarna brottades med stora missförhållanden. Löner som inte gick att leva på, undermåliga bostäder, vräkningshot och alkoholrelaterat våld. Statarsystemet avskaffades 1945. Det var inte Lubbe Nordströms eller någon annan skildrares förtjänst, utan tack vare statarnas egen organisering i Svenska Lantarbetarförbundet, men ”Lort- Sverige” stärkte det allmänna stödet för statarnas sak.

Idag hittar vi jordbruksprodukter från världens alla hörn på butikshyllorna , inte minst på Systembolaget. På vinavdelningarna kan vi läsa om smaktyper, druvsorter och fatlagring, men det står ingenting om människorna som tillverkat dem. Min fackklubb på Systembolaget är med i en kampanj som arbetar med att att synliggöra arbetsvillkoren för de lantarbetare som plockar druvorna till våra Systembolagsviner. I många fall är de slående lika villkoren i gamla ”Lort-Sverige”.

Till skillnad från de svenska statarna påverkas  vinhandels lantarbetare av utländska importörer och de krav som butikskedjor i utomlands ställer på sina underleverantörer. Just nu utformar de nordiska vinmonopolen en uppförandekod för sina importörer och producenter. Uppförandekoden definierar vad som är godtagbara arbetsvillkor för lantarbetarna på vingårdarna som exporterar till norden.Problemet med denna uppförandekod är den stänger ute samtliga lantarbetarorganisationer från inflytande. Det är anmärkningsvärt. När statarnas villkor skulle förbättras var förstås Svenska Lantarbetarförbundets inflytande en oumbärlig del av kampen för föränding.

Du och jag kan inte föra  lantarbetarnas kamp men vi kan stödja deras strävan efter inflytande i uppförandekoden. Vi kan också påminna om att det finns ett nytt ”Lort-Sverige”, där villkoren bakom produkterna är lika usla, även om statarlängorna ligger längre bort från butikerna. Som konsumenter kan vi också visa att vi är beredda att betala mer för vinet om det innebär att lantarbetarna släpps in i arbetet med uppförandekoden.

Denna text är tidigare publicerad i Afrikagruppernas tidning AGERA i Juni 2011.

Bilden ovan är från reportaget ”Lort-Sverige” 1938. Bilderna nedan är från lantarbetarbostäder på exportvingårdar i Stellenbosch, Sydafrika 2011. (Jag tog fotona själv.)

Kyla, mögel och ohyra är ett hälsoproblem.

Två familjer delar på denna toalett.

.

Bostadslänga för helårsanställda.

Kayamandi, arbetarområde där många av vingårdarnas säsongsanställda bor.

Statare då och nu

1929 utbröt en arbetsmarknadskonflikt på landsbygden runt Kalmar. Den utlösande faktorn till den s k Mörekonflikten var att bönderna vräkt över hundra statare från gårdarna på grund av att de organiserat sig i Kalmar Fackliga Centralorganisation, det lokala lantarbetarfacket. Vid det här laget var statarnas orättvisa levnadsvillkor välkända för allmänheten och den 8 september 1929 marscherade femtusen arbetare i solidaritet med de vräkta statarna från Ljungbyholms järnvägsstation till Krankelösa gård under parollen ”Vi protestera mot vräkningarna. Fram för föreningsrätten”. De jordbruksprodukter som statarna jobbade med såldes främst i lokalbygden och de svenska arbetare som solidariserade sig med statarna runt Kalmar var också konsumenter av statarnas produkter. Efter en segsliten konflikt gick statarna segrande och Mörekonflikten räknas idag som den sista stora föreningsrättsstriden  i Sverige.

Åttio år senare, 2009, protesterar statare i Stellenbosch i Sydafrika mot vräkningar. På många gårdar är fackföreningsfientligheten stor och repressalier väntar när lantarbetarna där organiserar sig i det lokala lantarbetarfacket Sikhula Sonke. Lantarbetarna som blir vräkta arbetar på vingårdar och produkterna säljs utomlands, bl a i Sverige, importerade genom Systembolaget. Till skillnad från de svenska statarna finns inte de flesta konsumenterna här ute på landsbygden i Stellenbosch utan långt borta i Europa och USA. För att väcka solidaritet hos människorna som dricker vinerna som medlemmarna producerar är Sikhula Sonke med i kampanjen Rättvis vinhandel, bestående av fackföreningar i vinindustrin och svenska biståndsorganisationer. Förhoppningen är stöd för den lokala fackliga kampen för bättre villkor än de som nu råder på vingårdarna, där många arbetare har det värre än vad de svenska statarna hade 1929.

Statarlänga i Sverige, 1920-tal.

Statarlänga i Sydafrika, 2010-tal.

Vinets första anhalt på resan från jord till bord

Jag bor nu i en lantarbetarbostad ute på en vingård utanför Stellenbosch och kommer skriva mer om min vistelse där men idag har jag tagit mig in till Sikhula Sonkes kontor för att ladda upp ett inlägg om hur arbetet ser ut i en vinkällare.

Från svenskt perspektiv är det lätt att överblicka de sista stegen i vinets resa från jord till bord. De svenska importfirmorna gör avtal med Systembolaget och vinerna ankommer till svenska hamnar. Därifrån tar distributörerna över och flaskor och boxar hamnar i stora lagerlokaler runtom  i landet. Från vinlagren distribueras varorna på lastpall till Systembolagets 418 butiker, där vi  försäljare lastar av pallarna och kör ut flaskor och boxar till butikshyllorna.

Men hur ser egentligen vinets första resa ut, den som går från planta till flaska? Vad sker efter plockningen och hur ser arbetet ute i vinkällaren ut? På många vingårdar i Sydafrika sker vinmakning, buteljering och paketering på plats. Färdiga produkter lämnar vingårdar som därmed får avkastning för produktens hela värde. Men vissa vingårdar levererar vin i ståltank, s k bulkviner till svenskas inköpare. Då forslas vinet ofärdigt över havet och värdet adderas till produkten först i Sverige. Exempel på sådana viner är storsäljande bag-in-boxar som färdigproduceras hos Oenoforous i Simrishamn. För den sydafrikanska ekonomin är det förstås mycket bättre när förädlingen sker på gårdarna, inom landets gränser, men även från ett spårbarhetsperspektiv är det bättre med gårdsförädling. Idag är det höljt i dunkel varifrån bulkvinerna kommer. Hur var villkoren för de arbetare som gjorde jobbet bakom de superbilliga boxarna? Allmänheten och facken har inte tillgång till den informationen.

Ett exempel på en vingård som färdigställer vinet på plats är anrika Hazendal i Stellenbosch, byggd 1699. I den pampiga mangårdsbyggnaden i holländsk stil hänger oljemålningar av forna ägare, ända fram till dagens ryska miljonär. Hit kommer vinturister varje dag för att prova viner och äta i restaurangdelen. Bröllop och andra högtidliga fester hyr in sig i den pittoreska miljön komplett med en gammal grön druvvagn framför den vitkalkade entren.

Gästerna är vita och välbeställda.  Hazendal har i alla tider haft färgade och svarta lantarbetare som bott på gården, så också idag. Tidigare låg statarlängorna en bit bakom mangårdsbyggnaden, men på nittonundranittiotalet var de gamla längorna i uselt skick och nya byggdes på behörigt avstånd från turisterna,  på andra sidan motorvägen mot Stellenbosch.

Hazendals ägor sträcker sig över några böljande kullar. Här planterar man Chenin Blanc, Sauvignon Blanc, Pinot Noir, Cabernet Sauvignon, Merlot och Shiraz. Året runt arbetar ett tjugotal lantarbetare med beskärning, planering, plockaning osv. uppe på kullarna. Just nu har man för lite jobb och har därför hyrt ut de permanenta arbetarna till granngården Kaapzicht, vars viner finns på Systembolaget. Vinets egentliga resa börjar inte nu  utan vid skördetid från slutet av januari till mars. Då hyrs säsongsarbetare in via bemanningsföretag. De jobbar helt på ackord med att gå längs de långa plantraderna och plocka druvorna för hand, ett högbelastande tungt kroppsarbete, särskilt som plantorna på många av fälten inte är vajerhängda. Druvorna växer på låga plantor så plockarna måste böja sig ner för varje klase.

Ton efter ton av druvor lastas på lastbilar ute på fälten och körs ner till vinkällaren. I Hazendals vinkällare träffar jag Hope, som är källarassistent och medlem i Sikhula Sonke. Han visar mig hur druvorna tappas av lastbilarna i en stor uppsamlingsskopa på utsidan av vinkällaren. I botten av skopan finns en mekanisk skruv som forslar druvorna genom ett rör in i själva vinkällarbyggnaden. Där hamnar druvorna i en press och separator och förs därifrån i nya rör till ståltankar för jäsning. Ståltankarna är enorma, säkert fyra meter höga. De rymmer 12 000 liter vardera och det finns runt 40 tankar hos denna lilla producent. Det går åt en enorm mängd druvor varje säsong. Hope har inga siffror i huvudet men det rör sig om flera ton varje vecka. När vinerna är färdigjästa och färdigblandade av vinmakaren, sker fatlagringen i stora ekfat som är uppställda längs väggarna runt tankarna. Där får vinerna ligga mellan ett halvår och ett år. När vinet är klart kommer en buteljeringsfirma och gör själva buteljeringen med en mobil maskinpark. För att det inte skall bildades kristaller vid kylning sker en kylningsprocess som är tekniskt avancerad och som buteljeringsfirman står för. När buteljeringen är klar kallas de permanenta lantarbetarna in till källaren för etikettering och paketering i sexpackslådor.

Hope är en av fem personer som arbetar i källaren tillsammans med vinmakaren. De kör truck, assisterar vintillverkningen, rengör tankar och fat, överser buteljering, etikettering och paketering. Under högsäsong är Hope och hans arbetskamrater ute på fälten där de övervakar säsongsarbetarnas plockning. Lönerna är rena ackordlöner efter plockad volym och Hope skriver upp hur mycket varje inhyrd säsongsarbetare från bemanningsföretaget plockar. Det är knappast ett lönesystem utformat i samråd med de inhyrda arbetarna, som kommer från den fattiga förorten Klapmuts. Tävlingsmomentet finns alltid där och den som får ont i ryggen plockar mindre och får lägre lön. Hope gillar sitt jobb i vinkällaren, det är överlag bättre villkor än för plockarna. Det tyngsta arbetet tycker han är hanteringen av faten. Tappning, rengöring etc. är mödosamt och tidskrävande.

Det är märkligt att se de välbekanta sexpackslådorna på lastpallar här, på den absolut första anhalten i den distributionskedja som ofta slutar med att jag och mina arbetskamrater packar av lådorna med en vacuumlift i Systembolagsbutikerna. Just Hazendal har inga viner på Systembolaget för tillfället, men majoriteten av Stellenbosch producenter exporterar till Sverige. Det sista steget i vinkällaren är paketeringen på lastpallar som hämtas upp av ett transportföretag som kör ner vinerna till exporthamnen i Kapstaden. Sedan börjar en ny lång resa på 1000 mil för att nå de svenska konsumenterna via Systembolaget.

Rättvis vinhandel pa IFWEA-konferensen i Kapstaden

Idag presenterade Sikhula Sonkes ordförande Sarah Claasen och jag kampanjen Rättvis vinhandel på IFWEA-konferensen I Kapstaden. International Federation of Workers Education Association är en global samorganisation for arbetares bildningsförbund  och svenska ABF deltog på konferensen med en stor delegation.

Jag har hört Sarah presentera Sikhula Sonke tidigare, under kampanjens lantarbetarkonferens i Santiago de Chile i somras, men det är alltid inspirerande. Sarah fick med sig publiken i några rungande Amandla!  Awetu! Vi beskrev kampanjens bakgrund, syfte och arbete hittills och delade ut infofoldrar. ABF-delegationen fick också kampanjens vykort att skriva under och skicka till Systembolaget.

Vår presentation var en del av en workshop på temat Fair Trade; Solidarity and support for member based organizations of the poor , och vi fick lyssna till Fair Trade Swedens generalsekreterare Helena Markstedt som berättade om Fair Trades arbete med rättvisemarkningar. Namrata Bali fran indiska SEWA talade om vikten av facklig organisering också på den informella arbetsmarknaden for en effektiv facklig kamp i samtiden. ABF-delegationen läste en peppande dikt av Jenny Wrangborg, sjöng en Joe Hill-sang och Ingemar Göransson höll ett tal om det fackliga löftet. Efter föredraget blev jag intervjuad av finska dokumentärfilmare på temat rättvis handel. En omtumlande men bra dag. Nu flyttar jag ut på en vingård och kanske inte kommer kunna uppdatera bloggen på några dagar (eller veckor?).